finaste lilla röda

Imorse då jag såg Red i hagen så blev jag riktigt ledsen.
Ledsen över att det är vi människor som orsakat att han står där nu, 15 år gammal med en kropp så utsliten och full av skador att han har ont endast av att leva. Av att stå i hagen med sina vänner och tugga på höet.
 
Att det är vi människor som är så uppfylld av våran egoism som har utsatt honom för saker som förstört honom. Gjort allt bara för att vi ska ha vårat lilla roliga. Visst hade säkert Reddan också roligt när han var ute på banorna och gav allt han hade fullt ut, men om han skulle fått välja själv så skulle han inte ha hoppat en 145 bana med läskiga murar, krångliga trekombinationer och snäva omhoppningsvängar. Men han har ändå ställt upp och gjort det. För att vi vill det, för att vi tycker det är roligt. För att vi ska hoppa dom där högsta klasserna. För att vi ska vara bäst, alltid. För att vi tycker det är roligt. Han har alltid ställt upp till 100% för oss, för att tillfredställa oss, för att alltid gör oss till lags. För gör han inte oss nöjda, om han lixom gör på sitt eget lilla vis, så blir han tillrättavisad, i värsta fall med hjälv av ett spö, fula ord, sporrar intryckta i magen eller ryckt i munnen.
Gör han "fel" en gång av hundra så blir vi frustrerad. Men när han gör rätt dom andra 99 gångerna så är vi allt för dåliga med att berömma. För det är något han ska göra, så är det ju bara.
Jag mår dåligt av att tänka in mig för mycket på sådant här, jag skäms över att vara ryttarinna, människa.
 
Det är vi som har orsakat att han mår dåligt, även fast allt han alltid har gjort är för att göra oss nöjda.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback