det är sol ute så jag tänkte gå ner till stallet och rida ut en sväng, om lilleman fortfarande är i smedjan så får carambo busa lite. Behöver ägna tid åt honom, även fast jag ger honom lika mycket tid som jag ger lilleman så verkar inte det räcka till. Så en mysig brbacka tur i solen skulle vara perfekt.

 

idag är jag lycklig, även fast min kropp inte mår bra så kämpar jag endå. Det är sol och jag har nya solglasögon så nu drar jag ut och rider, cyaaaa!

 

jag brukar inte läsa hannas blogg för hon har aldrig verkat vara samma person på krogen som i bloggen, vilket gör det rätt så förvirrande.

 

Men så gick jag in idag, utav någon konstig anledning, och jag stängde ner bloggen med tårar fulla kinderna.

Jag minns när Vilma sa till mig i 1an när vi satt uppe i allrummet och kollade på någon värdelös film, har du hört att Nicklas har dött? Michelles brorsa du vet.

 

 

 

hon kan verkligen skriva och hon är så oerhört stark som orkar skriva ut det här. Jag vet att hon har gjort det en gång tidigare och jag grät lika mycket då. läsvärt och starkt.

 

Här är en fin ponny som jag hjälpte en tjej med i ett par år då han var lite busig. Ponny med mycket egen vilja.

hade markarbete på fina Nimbus idag, vi fick välja hästar och jag valde honom för att jag inte kan rida honom. Han är på tok för stor för mig att rida egentligen, jag kommer inte åt honom alls med skänkeln då mina fötter knappt räcker nedanför sadelkåporna, jag är på tok för svag för att ens kunna få stopp på honom. Jag är heöt enkelt en fluga på hans rygg som bara irriterar honom där uppe, jag har diskuterat detta med mina ridlärare också och dom säger samma sak.

 

Men bara för att jag är liten och svag så tänker inte jag ge upp, utan då får jag helt enkelt hitta en annan lösning. Det gick riktigt bra idag, väldigt fort dock då jag inte får stopp på honom, han flöt ut i svängarna då jag inte kommer åt honom med ytterskänkeln och att rama in honom var ju något jag bara kunde glömma. Men vi fixade det bra ändå, kändes skit men kollade igenom filmerna och det såg bra ut. Dock så var han riktigt fin på marken, där får jag till honom på något vis, han har väldigt stor gång och det blir lätt att jag bara flyger med i stegen istället för att rida honom, det är något jag måste ha i tanken hela tiden, att alltid rida traven och inte flyta med i den.

 

Han ser inte så stor ut, men han är väldigt stor. Även väldigt stor i ridningen.

 

 

planerar in träningar osv för en häst jag inte ens har, känns rätt så normalt va? Jag är så super peppad på träningar nu så det finns inte ord för det, som vanligt då helt enkelt!

 

 

hur kunde du bli så stor så snabbt? det känns som att jag missat något.

Jag saknar min andra halva så att det gör ont, till helgen kommer hon upp igen. min finaste fina <3

 

liten bellamutcho<3

idag är det så skönt så lilleman fick slippa sitt vintertäcke och ha carambos Jackson innertäcke och sedan ett fodrat regntäcke på det. Innertäcket håller värmen bra och regntäcket är på för att skydda om det skulle börja snöa eller regna.

 

Annars då? Nyss svenska, redovisat, gick as bra. Jag verkligen älskar att redovisa, tror det är något fel på mig..? Snart lunch och efter det markarbete.

en bild frå

idag är det så skönt så lilleman fick slippa sitt vintertäcke och ha carambos Jackson innertäcke och sedan ett fodrat regntäcke på det. Innertäcket håller värmen bra och regntäcket är på för att skydda om det skulle börja snöa eller regna.

 

Annars då? Nyss svenska, redovisat, gick as bra. Jag verkligen älskar att redovisa, tror det är något fel på mig..? Snart lunch och efter det markarbete.

 

en bild från i morse och en från igår, söta lilla ponnyskrutt.

tjugo över tio var jag klar i stallet ikväll, nu är klockan tjugo över tolv och jag kan inte sova. Mina lungor och min rygg håller mig vaken, lika trevligt som alltid. Min vänsterarm har börjat strejka också, sticker i den och den känns halft lam. Jag hoppas att det ordnade sig tills i morgon för då har jag markarbete först på lektion och sedan tänkte jag rida intervaller ute med myggan (träna kondis osv) och carambo ska få en promenad eller löslongeras.

 

Trimmade myggan idag i ridhuset, ett kort men intensivt pass då han inte orkar så mycket i dagsläget. Jag red fram en längre tid av passet, fokuserade inte på form eller så utan red mycket olika vägar, flytta mycket undan för skänkel i hörn och svängar, lugna och stabila gångarter. Gjorde lite lättare övningar för att få honom lösgjord i kroppen och sedan utifrån det kunna hamna i en lösgjord form och sänka sig lite, komma ner i formen och bli lång och låg fast forfarande i en arbetsform. Och jag lyckades, han knäckte inte av och vek in näsan utan han blev lägre och jobbade fram til bettet istället för att vika undan för bettet. I galoppen så stod jag upp i lätt sits först i båda varven för att sedan sätta mig ner och arbeta galoppen, han blev rund i gången och riktigt trevlig. Lyssnade bra för mina hjälper med vikt och skänkeln efter uppvärmningen. Skrittade en längre sväng hem och i stallet blev det massor med morötter och mys. Han var svettig på benen där han har lurvet kvar, såg ut som en dränkt pudel vid en närmare beskrivning.. riktigt charmig den där ponnyn.  

 

Sedan gick jag ut på en promenad med Carambo, vi var lika trött båda två men han måste hålla igång kroppen. Han får inte bli stel, inte nu, han är för gammal för att bara kunna stå hela tiden. Vi vandrade ner till smedjan och hämtade soja, det var soja i "grus" format vilket var lite roligt då jag aldrig varit med om det tidigare. Har bara använd soja i flytande form. Får googla lite på det.

 

Sitter på hastnet och tittar på nya projekt men hittar ingenting som intresserar mig, är inte så lätt att leta då man sitter på en ponny som är riktigt rolig att arbeta med just nu. Har fått lite erbjudanden på hästar i sommar men ingenting jag fastnat för.  Och tänker inte lägga ner någon energi på att leta heller då jag inte vet vad jag söker riktigt. Kommer det upp något erbjudande som skulle passa mig så nappar jag ju såklart, men jag vet inte riktigt hur jag vill längre. Vad är roligt? Unghästar är roliga, problemhästar är roliga (ponnysar såklart, inget annat) men vill jag göra det hela sommaren ? Eller vill jag ha någon som jag bara kan sitta och glida runt på? Eller vill jag kanske inte ha något alls? ...

 

Nu ska jag sova, eller försöka i alla fall. Min arm känns värre hela tiden så får försöka sova av mig detta,

i morgon är det en ny dag och den ska bli bra. Så är det bara.

 

Igår skulle jag skritta ut på Carambo. För ovanlighetens skull så tog jag på ett träns istället för att skritta i grimma & grimskaft eller halsring. Självklart red jag barbacka. Jag hade halvt glömt bort exakt hur taggad den där lilla ponnyn blir när man kortar tyglarna. Jag var på väg av 5 gånger. Jag kommer vid maskinhallen på väg mot fårholmen, har halvlångatyglar och han taktar fram, kortar tyglarna lite för att få honom att skritta och han total exploderar. Han hoppar fram tio meter, reser sig och iväg i full galopp. Jag skrattar så mycket att jag inte kan ta tillbaka honom för mina magmuskler är lam av skrattet. Jag lyckas tillslut sansa mig och ta tillbaka honom, sjunk ner över halsen och skrattade så att tårarna rann. Jag har ALDRIG under dom senaste tre åren skrattat så mycket, aldrig mått så otroligt jävla bra och varit så lycklig, känslan var enorm. Helt sanslöst skönt. Jag vänder vid sågen, skrittar ner för backen och samlar upp tyglarna för att kunna jobba honom lite, han hoppar fram men jag håller tillbaka honom med min vikt, han var så fin i munnen. Så mjuk och arbetsvillig. Taktar hela tiden dock men fasiken vilken känsla. Rider upp på vägen och svänger höger, mot lilla paddockhållet. Skrittar förbi matsalen, holken och svänger sedan ner mot ridhuset. Där tänkte jag trava lite lugnt bara för att få honom att tagga ner lite och andas, yeahright. Han har alltid varit en jävel på att länga traven men aldrig att han har längt så mycket. Jag kände hur bogarna verkligen lyftes och rörde sig under mig, jag lät han rulla på lite i den traven för att sedan ta tillbaka honom, tog lite i tyglarna och han hoppade fram med öronen spetsade och gjorde galoppbyten i varje steg. Vid backen bakom ridhuset vände jag tillbaka. Jag verkligen red honom och han fick inte gå fortare än vad jag ville, den enda tanken jag hade var att inte bli stel i handen. Jobba med små fingerrörelser hela tiden, mjuk men ändå stadig. Och han lyssnade, travade på. Skrittade upp till nya, där träffade jag lite folk och tog en paus. Red ner mot smedjan, förbi paviljongen och skulle skritta hem, trodde jag, men han hoppar fram, studsar upp och ner och reser sig om vartannat. Kan tänka mig att det då såg lite roligt ut för dom som såg det när en hårig, överviktig 22år gammal ponny som alla vet aldrig gör mer än han behöver (när man hanterar han för hand) hoppa fram som om han vore en oinriden hingst som sett en flock ston springa framför honom.

 

FYFASIKEN VILKEN KÄNSLA DET VAR ATT FÅ JOBBA MED HONOM IGEN. Han är verkligen allt jag söker hos en häst. Han har egen vilja, en jädrans massa motor, livsglädje och busig. Jag gick och log hela kvällen, finaste <3

En häst som jag tycker är riktigt otroligt fin det är min lillasysters häst Snappe. En nordsvensk. Jag har själv ridit och hoppat honom ett flertal gånger och han är INTE lätt alltså. All min respekt till felicia, 15 år gammal, som kan rida honom så bra som hon kan. Det är verkligen beundransvärt.

 

Man får ingenting gratis på honom, man får verkligen slita röven av sig för att kunna aktivera honom men fasiken så fin han blir efter allt slit. Ryser när jag ser Felicia rida honom. Ingen skulle kunna göra det så bra som hon gör, aldrig. Riktigt stolt över att ha en sån duktig syster.

 

Förörvrigt så är Felicia den enda som får trimma mina hästar, hon har till och med hoppat Carambo. Och det mina vänner, det är stort. Hon fixade det så jäkla bra alltså.

Jag tappade allt, lungorna känns fortfarande som om dom är full med vatten, har varit så enda sedan jag blev sjuk. I morse var det så illa att jag spydde nere i stallet, har endast sovit ett par få timmar per natt sedan i fredags så det blev lite extra kämpigt i morse. Vet inte när dom ska bli bra igen, dom känns alltid tung och gör ont. Sticker till i dom när det blir extra jobbigt och hela bröstet bara tyngs ner.

 

Men IALLAFALL, så var han väldiigt fin ändå. Jag hade inte kraft att rida ihop honom och han var inte på sitt piggaste humör heller. Men vi samarbetade, han hjälpte mig med mina svaga sidor och jag hjälpte honom med hans. Vi börjar bli ett team.

 

I morgon, fokus på att hitta lite mer knappar, lära känna varandra.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag när jag satt och rensade bort en massa bilder från min facebook så bara saknade jag mitt gamla liv så mycket. Det finns stunder då jag önskar att jag aldrig skulle ha valt Nordvik. Mitt liv i Sundsvall var perfekt, riktigt perfekt. Men jag gav upp allt och flyttade mitt ut till ingenstans. Där jag inte kände någon, den enda vännen jag hade med mig var min ponny, min älskade finaste ponny. Om jag skulle stannat hemma, gått samhälle eller handel som normala människor väljer, och inte flyttat ut till skogen. Undra hur mitt liv skulle se ut då? Skulle det fortfarande vara perfekt? Jag flyttade ut hit för att jag behöve en paus, komma bort från Sundsvall ett tag. Jag minns inte riktigt varför, men jag minns att vi satt kvällen innan jag skulle åka på brandtrappan, du och jag, vi satt där och jag grät. För jag ville inte lämna allt det där, allt som jag hade, dig. Jag ville inte lämna alla sena kvällar men mina vänner,när vi alltid var ute till två på natten och bara fuckade ur. Gjorde alla dom där sakerna som mamma varnade mig för när jag var liten. Bodde hos min fina twin, åh så jag saknar dig. åh åh åh.Eller bara satt där, runt en brasa och pratade om allt det där som bara var så viktigt just då, Alla beslut som låg på våra axlar och som kändes 100kg tunga men som idag är glömt. Smet in på krogen fast att jag var alldeles för ung. Festade med folk som var dubbelt så gammal som mig. Bråkade med folk bara för att. Sprang full genom stan i förstora klackskor och i alltför utmanande kläder. Skrattade tills jag grät. Tillbringade flera timmar varenda dag hos min finaste Sigge, mitt lugn. Efter dom långa nätterna, varit med vänner eller på stan hela dagen så kom jag alltid till dig, varenda dag i 7 år var du den som jag åkte till, kopplade bort alla tankar, stängde av mobilen, och bara var i mitt andrum för ett tag. Var mig själv, mådde bra. För att sedan tillbaka igen, ut i världen. Leva livet. Vara ung. Göra en miljon misstag. Vara omogen, för det fick man då. Jag levde, jag andades. Jag skrattade om och om igen. Jag skrattar inte längre, inte ofta iallafall. Inte så som jag skrattade då. Inte så att jag gråter. Inte så att jag får ont i magen. Inte så att jag aldrig kan sluta, utan bara skrattar och skrattar. Jag skrattar inte längre, inte så jag menar det i alla fall. 

 

ett par bilder från den tiden då allting bara var perfekt, jag levde livet, då från när jag skrattade.

Jag har tittat på den här balklänningen. Eftersom våran bal är så pass liten så vill jag inte ha någon överdriven klänning. Mina vänner kommer ha korta rätt så simpla klänningar så jag känner inte riktigt på att slå på så stort.. I alla fall så har jag hittat en simpel, kortare klänning som ändå är i "bal aktigt tyg". Vill inte att det ska bli för lite heller. Och jag vill ha en kort, så funderar på denna

 

vet dock inte vilken färg, funderar på någon mildare grön.. typ salvie. Vattenmelon var fint det också.

torsdag, eller alla hjärtans dag, är det idag då. Den ska firas med att rida på ponnysarna. Carre ska bara skrittas ut en sväng, få röra på sig och hålla igång. Som vanligt då alltså. Gulle ska jag fortsätta känna på, försöka hitta lite mer knappar. Blir nog i paddocken då vädret är så skönt. Eller så ska vi fotas av Jannie efter lunch, återstår att se. 

 

Förövrigt så saknar jag Pula, jag kom verkligen en lång bit med henne. Hon utvecklades enormt fort min lilla pärla. Folk som säger att kallblodraser inte duger till något kan ju ta och tänka en gång till. Det blir vad du gör det till, det är hur du rider och hur du förmedlar dina hjälper och din vilja som räknas. Pula är en islandshäst, jag red henne och lärde in hjälper som om hon vore vem som helst. Hon hade verkligen inte dom bästa förutsättningar, hon fick ingenting gratis med tanke på hur hennes kropp är bygd och att hon var riden som en Islandshäst tidigare. Men hon fixade det, vi fixade det, tillsammans.

 

Nu ska jag fortsätta plugga tänder.

Det är riktigt intressant, dock kan jag redan allt från innan.

just nu saknar jag min andra halva så oerhört mycket, och jag kommer inte kunna hämta henne i helgen heller. Inte ens få träffa henne.

 

 

tisdag,åt helvete alltså. Först skola, vanlig skoldag. Allt gick lixom ok. Sen ner till stallet, Lilleman skötte sig bra för att bli riden här uppe för första gången. Jag däremot red som en kratta, totalt ofokuserad. Resten av kvällen tänker jag inte ens tänka på. Åt helvete med allt. Jag har en enorm press på mig själv att alltid lyckas, för jag vet att jag alltid kan lyckas. Och när jag kan och inte visar det, kan man bli mer besviken på sig själv?

Ryggen var ett riktigt helvete igår också, var så nöjd i måndags och trodde jag hade klarat mig från smärtan efter den långa bilresan. Men det visade sig att den endast var bedövad av smärta typ, för på tisdagen slog det till som bara den. Då kom allt. OCh att först rida ett riktigt krävande pass på Cardegan som verkligen kändes, sedan upp på lilleman och försöka hålla honom balanserad mellan hand och skänkel när ryggen pulserade så hårt att jag trodde den skulle sprängas. Klarade inte ens av att rida fram till hindret utan tappade honom i svängen då mitt säte svek mig totalt. Till att sedan upp och känna på maggan, där brast hela min hållning. Jag red som en 5åring, klarade inte av att rida ihop henne ens för en sekund. Jag mår dåligt bara av att tänka på hur jag red, fan fan fan.

Fick hoppa av och i samma sekund som mina fötter nuddade marken så försvann allt jag byggt upp under så lång tid. Maggan är en sån häst som jag KAN rida, hon är den sorten jag har ridit i hela mitt liv. Hon är den sorten som jag älskar att rida. Och att inte klara av henne, det var bara att vinka farväl till mitt självförtroende inom ridningen. Gå hem med gråten i halsen, sätta sig i boxen och bara låta allt komma. Grät som en jävla snorunge, sen grät jag mer för att jag är så patetisk som gråter. Men vafan, JAG KAN FIXA DET, jag vet att jag kan. Men ändå så gick det inte. Fan för mig själv.

 

Jag har nästintill alltid haft pigga, svåra och bråkiga hästar. Det har gjort mig till en sån person som alltid håller mig lugn på hästryggen, låter hästen bråka av sig under mig medans jag sitter där och väntar ut den. Inga problem, så har det alltid varit, det är vardagsmat. Men inte ens det fanns i mig igår.

 

dessa ridbyxor från animo var väldigt ful först när jag såg dom, men efter att ha funderat i min vilda fantasi ett tag över hur dom skulle sett ut på så ändrade jag uppfattning. Jag tror dom skulle kunna vara riktigt snygg tillsammans med till exempel denna enkel fleecetröja , som denna

Sitter på dagens första lektion, svenska. Imorse var jag nere och fixade åt hästarna, stod och myste med Myggan ett tag i hagen, sedan lite med Carambo också såklart.

 

Efter svenskan har jag en rast på över två timmar så då blir det sova som bara den, sedan rida dressyr för Pia.

En vanlig tråkig tisdag.

 

 

varenda gång jag ser den här bilden blir jag lycklig, sjukt töntig.

Jag vet inte varför, tävlingen gick skit. Carambo skötte sig super fint men jag var totalt ofokuserad.

Jag blir bara glad av den, min fina ponnybus

var ner för ett tag sedan och gav hästarna lunch, myggan verkar ha funnit sig tillrätta nu vilket känns väldigt skönt.

Ikväll blir det promenad med honom och Carambo ska köras ner till Älandbro. Fan. Jag - vill - inte.

 

min finaste, dig släpper jag aldrig

Ledsen över att det är vi människor som orsakat att han står där nu, 15 år gammal med en kropp så utsliten och full av skador att han har ont endast av att leva. Av att stå i hagen med sina vänner och tugga på höet.

 

Att det är vi människor som är så uppfylld av våran egoism som har utsatt honom för saker som förstört honom. Gjort allt bara för att vi ska ha vårat lilla roliga. Visst hade säkert Reddan också roligt när han var ute på banorna och gav allt han hade fullt ut, men om han skulle fått välja själv så skulle han inte ha hoppat en 145 bana med läskiga murar, krångliga trekombinationer och snäva omhoppningsvängar. Men han har ändå ställt upp och gjort det. För att vi vill det, för att vi tycker det är roligt. För att vi ska hoppa dom där högsta klasserna. För att vi ska vara bäst, alltid. För att vi tycker det är roligt. Han har alltid ställt upp till 100% för oss, för att tillfredställa oss, för att alltid gör oss till lags. För gör han inte oss nöjda, om han lixom gör på sitt eget lilla vis, så blir han tillrättavisad, i värsta fall med hjälv av ett spö, fula ord, sporrar intryckta i magen eller ryckt i munnen.

Gör han "fel" en gång av hundra så blir vi frustrerad. Men när han gör rätt dom andra 99 gångerna så är vi allt för dåliga med att berömma. För det är något han ska göra, så är det ju bara.

Jag mår dåligt av att tänka in mig för mycket på sådant här, jag skäms över att vara ryttarinna, människa.

 

Det är vi som har orsakat att han mår dåligt, även fast allt han alltid har gjort är för att göra oss nöjda.

Vaknade vid sex tiden, låg och drog mig alldeles för länge men var i stallet till sju. Släppte ut dom små fina, satt vid hagen en kvart för att se till så att allt fungerade vilket det inte gjorde. Myggan tyckte först och främst att den djupa snön vi har här uppe var riktigt läskig då han galloperade rakt ut i den och halvt drunknade. Sedan var inte Mella världens snällaste så han fick flytta över till en egen hage och då blev allt genast mycket bättre. Vet inte hur det blir i framtiden för honom när det gäller hagkompis, men jag ska fixa det så fort som möjligt.

 

I alla fall så var jag hurtig i morse, mockade båda boxarna + fixade hö, vatten osv. Sedan gick jag till lektion och efter det så var det lunch, då gick jag en liten sväng med myggan då han inte gör av med sin energi i hagen eftersom han inte har någon lekkompis. Brita kom förbi och tittade på dom muggliknande skorporna han har på bakbenen, hon konstaterade väldigt fort att det endast var utslag av ett proteinöverskott så det kändes skönt. Det kommer försvinna fort nu när han börjar äta vårat värdelösa hösilage. 

 

Skulle träna med ponnyhoppgruppen i Dannero arena den 23 mars men dom ligger på en helt annan nivå än vad jag och myggan gör då det är rutinerade ponnysar som dom tränat och tävlat länge med. Att lägga den pressen på myggan och mig känns inte så rättvist. Jag vill börja med att hitta rytm och känsla. Få ett bra flyt mot, över och efter hindrena. Så bokade om oss så vi kom i en unghästgrupp. Helt perfekt ju. Så istället för att träna 10.00 så tränar vi 14.30. Rätt så skönt! Dock så vet jag inte vilket släp jag ska han ännu..

 

Förövrigt så saknar jag att rida Landrover. Här är första gången jag red honom, minns hur positivt överraskad jag blev. Mycket häst men hua så fin. Hoppas att han blir frisk snart, och att ingen vill köpa honom så att jag kan få sitta på honom snart igen! Haha, egoisten talar.